Hipp Hipp Hurra!!

Idag är det MPs födelsedag!!

GOD JUL!!!! Tack för alla julhälsningar -kort och -klappar!
Vi saknar er och hoppas ni alla haft en underbar jul! Puss!!

Gunnar och Haralds middag gick hur bra som helst! Jag glömde ju chauffören Zig och hans fru Priscilla när jag räknade upp alla sist. Och alla kom, förutom Als fru som var på sonens julkonsert i skolan istället. Gunnar och Harald gick båda in för det med hull och hår och öppnade dörren iklädda Als butlerkostymer. Det var en skön avslappnad stämning under hela kvällen och maten var... jaa helt ok. De ringde bara MP två gånger innan och bad om råd och sen bad de MP komma ut och titta om fisken var klar (och sen fick han skära upp fisken också) annars skötte de allt själva!

Igår hade MP en lunch som matmässigt blev en "pallplacering" enligt Gunnar. Han är en sann matkonstnär min man!!

I lördags var vi på en musikalaktig julshow med Gunnar och Harald. Gunnar förlorade ett vad när han var på finska ambassaden på någon tillställning för ett tag sedan och "priset" för det var att han skulle vara med på scen på den här julföreställningen. Och eftersom han inte har mer familj än Harald här så fick jag och MP följa med på gratisbiljetterna han fick. Han var allt lite nervös innan men det gick alldeles utmärkt. Det är han som sitter i bak mitt i bilden med glasögon och röd mössa. Föreställningen var väldigt proffsig - "The Christmas Revels - Journey to the Northlands". En massa svenska, finska, danska och norska julsånger med den finska kalevalaberättelsen (berättelsen om hur jorden och allting kom till) som röd tråd genom hela showen. Riktigt bra faktiskt - trots att det alltid är lite roligt att höra amerikaner sjunga på svenska...

Efter föreställningen åkte jag iväg och gjorde mitt sista luciaframträdande på en kvinnoklubb strax utanför DC och när jag kom hem igen gick vi ut en sväng med norske kocken. Vi testade lite nya ställen uppe i Adams Morgan (ett område där uteställena ligger tätt) som var helt ok faktiskt. Men vi har fortfarande inte hittat någon bra rockklubb... Sticky är svårt att efterträda...

Vi köpte oss en julgran häromdagen också. Riktigt fin!! Vår första riktiga gran tillsammans! Vi har dock inte så mycket i den - den är mer svensk än amerikansk om man säger så...

I morgon ska vi på middag på residenset. Gunnar och Harald har bjudit de närmast anställda med respektive. Alltså MP och jag, Al och hans fru, Joyce och hennes man, Gunilla (Gunnars social secretary som har stugan ute i Cincoteague som jag skrev om för ett tag sedan) och hennes man och Micke (Gunnars sekreterare) och hans partner. Det ska bli väldigt intressant! MP är lite "orolig" för att han kommer få hjälpa till med maten men Gunnar har sagt att de ska fixa det själva - annars är det ju ingen idé att bjuda MP...

Nu ska vi ta och elda lite i öppna spisen. Det är riktigt svinkallt ute ikväll. Ha det gôtt!!

Igår var det julbord på residenset! Och maten räckte!! Egentligen är det helt sjukt att en person gör julbord för typ 250 personer. Men så är ju MP mästerkock också! Vi var lite nervösa att allt inte skulle räcka men det gjorde det som tur var. Köttbullarna och prinskorvarna gick såklart åt mest och sillen minst - precis som det ska vara, ha ha! Det var bara pepparkakorna som tog slut... Men mitt pepparkakshus blev allmänt beundrat... (det är Gunnars sekreterare Micke som står bredvid det). Det var ju två bjudningar och därmed också två luciatåg. På den första bjudningen var det mycket barn som gärna ville gå med - som synes.

Idag har MP haft en lunch och det var det sista som var inplanerat innan jul så ominget annat händer så har MP jullov nu! jag har några luciframträdande kvar men annars är vi jullediga!! Vi har det riktigt kallt här också. Low var nere på 8 grader farenheit i natt, det vill säga nästan -15 grader celcius!!!! Det är långt kallare än det normala tydligen. Vi är så glada att vi packade ner våra vinterkläder i flyttlådorna...

"När tredje ljuset brinner står julens dörr på glänt och jubelpsalmer klingar i helig tid advent" - ja tänk nu har det redan varit tredje advent också (och luciaverserna sitter än...)!! Om någon undrar varför shoppingdagen efter Thanksgiving kallas "Black Friday" (som jag inte visste förut) - kolla på comments efter förra inlägget - Tack Margareta!!



I fredags hjälpte jag MP med julbordet som är imorgon. Medan MP bakade lussekatter gjorde jag ett fantastiskt (eller hur??) pepparkakshus!!

På kvällen sen var det dags för DEPECHE MODE!!!!!! Så glada i hågen åkte vi in till stan med bussen. Gick förbi bion där MP var och såg "Syriana" på förhandsvisning med Harald och där han trodde att han glömt vår nyinskaffade mobiltelefon men nej - den fanns inte där heller. Så kom vi då fram till den stora arenan MCI center. det skulle börja 20.00 stod det på biljetten och klockan var ungefär halv när vi kom fram. Vi har haft biljetterna hemma ett bra tag men jag har aldrig riktigt kollat på dem... tyvärr... för när vi kom fram i kassan där så stämde inte biljetterna!!!! Vi var på fel arena!!!!! Det var en hockeymatch på MCI center - inte en konsert med Depeche... Och på biljetten stod det klart och tydligt - "Patriot Center"! Förstår inte varför vi inte tittat på biljetterna!!! Den arenan ligger inte ens i DC! Paniken började sprida sig i MPs ansikte medan vi fick beskrivning om var den låg och hur vi kunde ta oss dit. Ändhållplatsen på orange linje och sen trodde de att det gick en shuttelbuss därifrån 6 miles ut till arenan... Och klockan var halv åtta...

Så vi sprang ut från MCI center, fyra kvarter till närmsta metrostation, fipplade med pengar i automaten - fick göra om - äntligen fick vi ut två biljetter, sprang ner för rulltrapporna och ja - vi hann med vagnen som kom. Där stod ett stressat par till som också skulle till konserten och vi bestämde att vi skulle dela på en taxi om det inte gick någon buss från metron. På vagnen träffade vi på en mycket trevlig äldre svart herre som jobbade på Pentagon och som erbjöd sig att köra oss till arenan men vi hade ju bestämt med det andra paret så vi tackade nej. När vi gick av sa han "If you're ever in trouble - call me" och så gav han MP sitt buisnesskort. Så nu har vi en kontakt inne på Pentagon också - kan alltid vara bra att ha!!

När vi kom av där på ändhållplatsen fanns det ju såklart ingen buss - och ingen taxi heller för den delen. Så vi fyra stod där och bara skrattade mitt ute i ödemarken kändes det som. De hade en mobiltelefon och vi fick nummer till taxi av en annan som gick av men medan vi satt i telefonkö kom det en taxi oxh MP sprang för att möta den. Så äntligen var vi säkra på att vi skulle komma dit över huvudtaget! När han svängde fram vid södra entrén var klockan kvart i nio. Vi kom precis lagom till pausen mellan förbandet och självaste huvudakten!!!! Förbandet var "Bravery" så det gjorde inte så mycket att vi missade dem. Vi var bara glada att vi kommit dit och att vi inte missat en sekund av Depeche!! Det trodde vi inte när vi stod i kassan på MCi Center...



Och vilken konsert det var!!!! Helt fantasktisk! De nya låtarna från senaste plattan drog dock ned betyget lite - det blev segt på något sätt. Men de spelade så många bra gamla låtar så det gjorde absolut ingenting!! Martin Gore hade kilt och mohikanmössa och Dave dansade så golvet glödde! Det såg ut som att det stortrivdes på scen och det känns som att de inte kommer lägga av på länge!!! När Martin Gore sjöng "Somebody" var knappt ett öga torrt i hela arenan... Oh det var en härlig kväll! ...ända tills vi skulle hem igen...

Patriot Center ligger mitt ute i ingenstans typ. Det är bara ett gigantiskt stort campusområde där och det går ingen kollektivtrafik mer än den där shuttelbussen, som jag nämnde förut, som går till metron. Men den slutade tydligen att gå vid 23. Så då var det bara att hoppas på taxi... Vi fick ett nummer av taxichauffören vi åkte dit med så vi tänkte att det var lika bra att ringa det med en gång (och eftersom vi inte har någon mobil längre fick vi leta upp en payphone inne i arenan)... 40 - 50 minuter sa hon att det skulle ta!!!!! Och det gjorde det också med råge! Vi fick inte vara kvar där inne så länge så vi och typ 30 personer till stod utanför södra entrén i över en timma och frös häcken av oss!! Det var så svinkallt så det var inte klokt. Man hade ju hoppat och dansat sig svettig därinne på konserten och det fick man verkligen ångra nu... Vi stod tydligen på helt fel sida av arenan för det kom inte en enda taxibil på hela tiden. Men det var mycket trevliga människor som stod där och frös med oss. Vi bestämde att dela taxi med två killar som skulle in till Georgetown här i DC. De var tennistränare och hade stött på många svenskar genom åren. Så det första de sa när vi sa att vi var från Sverige var: "We are yellow, we are blue, we're from Sweden, how 'bout you?". Så det blev en stående ramsa bland det frusna gänget där ute. till slut såg vi en taxi långt nere på den stora parkeringen och MP sprang emot den. Men när han kom fram var det redan två andra som hade hoppat in - som tur var skulle de in till DC också så vi fick åka med dem. Vi fick lite dåligt samvete att vi lämnade våra tennisvänner i kylan men så fort vi kom in i den varma taxin försvann det förvånansvärt fort... Så en halvtimma senare var vi hemma i vår julpyntade lägenhet igen. Det var otroligt skönt!!!

På lördagen sen var vi helt sega och kändes oss lite halvförkylda men jag hade ett Luciaframträdande på eftermiddagen så det var bara att rycka upp sig. Det var för ASA (American - Scandinavian Assosiation eller något liknande). Det hade varit full rulle där hela dagen med bazar, lotterier och olika uppträdanden av folkdansare och sådant. Så det var mycket lusekoftor och folkdräkter bland de över 600 gästerna. Tyvärr glömde vi kameran så det blir inget kort på det... det blir inte heller något kort på söndagens Luciaframträdande på IKEA för vi glömde kameran även där. Tyvärr. Det var faktiskt lite roligt! Först hade vi ett framträdande i restaurangen där uppe och därifrån gick vi runt i hela showroomet på övervåningen och sjöng "Natten går tunga fjät" om och om och om igen. När vi kom tillbaka till omklädningsrummet och blåste ut ljusen gick brandlarmet... Sen bytte vi Lucia (alla ville vara Lucia så det har varit riktig huggsexa om de olika framträdandena) och gjorde samma sak en gång till nere vid utgången och kassorna. För besväret fick vi alla var sitt presentkort på 15 dollar!

Idag har jag sovit till klockan ett (otroligt skönt!) och MP har jobbat med julbordet som vi ska ha på residenset imorgon. Det är två bjudningar. Jag ska hjälpa honom hela dagen och sen är det Luciatåg på båda också!

Ha det gott så länge!!

Nu har jag varit dålig på att skriva igen... Jobbade min sista dag på ambassaden i fredags. Känns både skönt och lite tråkigt. Skönt för att jag nu kommer ha mer tid att ägna mig åt t.ex. det här!! Ja tiden har gått snabbt den här månaden och nu börjar julen knacka så smått på dörren. I torsdags tog det mig en och en halv timma att ta mig hem efter jobbet (det brukar ta 20 min!) för trafiken inne i stan stod helt still - de tände nämligen den stora granen vid Vita Huset! Så nu är det officiellt - Julen är kommen hoppfarallala! Jag har börjat i en luciakör också.
Vi hade vårt första framträdande i söndags på en svensk adventsgudstjänst i en kyrka här i stan. Det var knökfullt... och inte bara svenskar. Lucia har blivit populärt här i Washington. Det var ju en högt uppsatt politiker här som var svensk (kommer inte ihåg vad han hette men han dog nu i september typ) och han brukade alltid komma på Luciabjudningarna med sin familj. Men i år var det nog ingen representant från Vita huset i kyrkan... Allt gick bra i alla fall och jag tror att det lät helt ok också. Min gamla gymnasiekompis som bor här strax utanför DC kom dit och tittade. Det var riktigt roligt att se henne igen, vi har inte setts sen studenten för 10 (!) år sedan...

Förra helgen (egentligen redan på torsdagen) var det Thanksgiving här i USA! Vi åkte då upp till Cleveland i Ohio för att fira denna amerikanska högtid tillsammans med Beth och hennes familj. Beth var utbytesstudent hemma hos oss i Vara för typ 15 år sedan och vi har hållit kontakten sedan dess. Hon och hennes syster var och hälsade på i Sverige i samma veva som vi åkte hit. Och det är tack vare dem som vi har hemtelefon och internet!! Man måste ha ett social security number (typ som vårat personnummer) för att skaffa sådana saker och som ickeamerikan har man inget sådant och kan inte skaffa det heller. Så därför var Beth en ängel och satte upp vårt abonnemang i hennes namn, samtidigt som hon fixade en bra deal till oss också! Ja ja i alla fall åkte vi upp till hennes ena syster där hela familjen Osgood skulle fira Thanksgiving tillsammans. Och det var en upplevelse!

Jag fick vid tre-tiden på onsdagen (mamma Margaretas födelsedag!!!!) så att vi kunde komma iväg lite tidigare, för det varnades för snöstorm!! Det dröjde tre timmar innan den första snön kom och det var inte så mycket till storm men trafiken blev jobbig i alla fall. Så det tog oss 7 1/5 timma att ta oss till Susan och Jeffs helt fantastiska hus i Richfield utanför Cleveland där vi fick ett eget underbart rum. Snön forsatte dock att falla hela natten så det var härligt mycket snö när vi vaknade nästa dag - på självaste Thanksgivingdagen! Beth kom någon timme före oss på onsdagskvällen och resten av familjen kom på förmiddagen på torsdagen. De är fem systrar i familjen - tre av dem är gifta (inte Beth) och tillsammans har de 11 barn. Sen var där också mor och far Osgood och Jeffs föräldrar. Så allt som allt var vi 25 personer!

Vi började med maten direkt när alla kommit - fried turkey, stuffing, en massa olika casseroles (typ gratänger), mashed potatoes, gravy, cranberriesause och sallader av olika slag.
Till efterrätt var det cherrypie, appelpie, pumpkinpie, pumpkincheesecake och en födelsedagstårta bestående av muffins med glasyr på för två av barnen fyller år snart.



Sen var det dags för brädspel för de som ville, lek för barnen nere i det stora lekrummet i källaren eller tv-tittande (i form av amerikansk fotboll och den stora årliga thanksgivingparaden från New York - som är fyra timmar lång! -). De "äldre" åkte hem på kvällen men alla andra sov över och när barnen somnat på kvällen var det filmvisning i det stora biorummet Jeff hade i källaren (som vi tyvärr inte tog något kort på...). MP vill ha!!!! Men alla satt inte uppe och tittade på film till sent på natten för dagen efter är nämligen en STOOOOR shoppingdag - "black friday" (har ingen aning om varför den kallas så men...). Så alla systrar, utom Beth, gick och lade sig när vi bänkade oss i biosalongen. Kanske hade det varit bättre om vi också hade gått och lagt oss för det var lite jobbigt att gå upp klockan... 04.30!!!!!!!! För klockan 05.00 lämnade fem systrar, MP och jag huset i becksvarta natten för att åka till ett köpcentra... Sinnessjukt... men det var faktiskt lite kul! Det var en massa rabatter i alla affärer innan klockan 09.00 och alla fem systrarna rusade ur bilen så fort vi kom fram. Men det var jag och MP som helt klart hittade det bästa fyndet!
Vi gick in i en husgerådsaffär (heter det så?) där de 200 första kunderna fick en brun påse. Sen fick man fylla den påsen med reavaror och så fick man allt däri för 20 dollar. Javisst tänkte vi - de där porslinsfigurerna kan vi lika gärna skippa... Men... de hade även en hel del märkesbestick på rea. Hrm... tänkte vi... bestick behöver vi ju faktiskt. Vi tog med oss fyra av varje sort hemifrån men de går snabbt åt så vi behöver ju faktiskt bestick. Så vi började fylla vår bruna påse. Och vi fyllde den verkligen! Vi fick ner en hel uppsättning för tolv personer plus serveringsbestick, extra teskedar samt små dessertgafflar, -knivar och -skedar också för tolv personer. Allt detta fick vi alltså ner i påsen så vi betalade bara 20 dollar för alltihop!!! Om vi hade köpt det på reapriset hade det gått på 140 dollar. Utan rean - 260 dollar!!!!! Och vi betalade 20!!!! Helt sjukt!

När vi kom hem från vår shoppingrunda åt vi rester från gårdagen och sen åkte de andra systrarna med familjer hem. Så sen var det bara Beth, Susan och Jeff, deras tre barn, MP och jag kvar - otroligt skönt! Vi tog det lugnt ett tag - kollade på amerikansk fotboll på tv och sen åkte vi iväg och kollade på ett vattenfall som visade sig ligga i en av USAs största nationalparker. Vackert men riktigt kallt. Sen åkte vi till en mexikansk restaurang och åt tacos - ingen kände för att laga mat...

Nästa dag gick vi upp tidigt igen (dock inte natt-tidigt som dagen innan) och åkte in till Cleveland. Bara MP, jag och Beth. Vi började med att besöka Rock'n roll hall of fame. Det var faktiskt riktigt bra! En bra mix av gammalt och nytt. Man fick dock inte ta kort där inne vilket MP tyckte var skandalöst dåligt när han fick syn på Dave Gahans skinnjacka från 1983... (sångaren i Depeche Mode för er som inte vet det). Sen gick vi och åt på en mysig restaurang och pratade om amerikaner och religion... Efter maten gick vi till det stora mallet (köpcentrat) där de skulle tända stadens stora gran. Men det var 30.000 pers där så vi såg inte mycket av festligheterna (förutom en liten skymt av cheerleaders och en sjungande Tom Jones på den stora bildskärmen...). Vi stannade dock inte så länge för vi var på väg till en NBA match!!
Stadens stolthet Lebraun James och resten av gänget i the Cavalliers förlorade tyvärr med ynka fyra poäng... Men det var kul i alla fall! En massa underhållning av cheerleaders och annat i pauserna och publiken var helt extatisk när Lebraun gjorde poäng. Ja det var en händelsefull och rolig dag så när vi kom hem igen stupade vi i säng för att åka tidigt tidigt nästa morgon, tillbaka till Washington... Det var bra att vi åkte så tidigt så vi slapp den värsta helgtrafiken. Det tog oss bara 5 1/2 timma hem så vi var hemma vid tolvtiden och hade hela första advent kvar - det var skönt!

Sen började min sista arbetsvecka och då är vi äntligen tillbaka där vi började! Igår var det redan andra advent och nu snöar det!!!