Slutet gott, allting gott!

Jaha, då äntligen får jag tummen ur att göra ett sista avslutande inlägg. Jo avslutande måste det bli, för nu har vi ju faktiskt kommit hem! Sista tiden i DC var fantastisk men den gick alldeles för snabbt. Det var många som åkte ungefär samtidigt så det blev många tårar men framförallt hade vi fantastiskt roligt!

Vädret var såklart underbart som vanligt - det var faktiskt inte så hett som det brukar så det var riktigt behagligt att ligga vid poolen den här sommaren.



MP gjorde fantastiska kreationer som vanligt den hektiska tid innan familjen Hafström åkte hem till Sverige för sommaren.





Vi hade ett tårfyllt avsked på ambassaden dagen innan Jonas åkte.






Vi fick sålt alla möbler på Craigs list och snart var det bara blommorna kvar. De fick följa med till vårt nya hem - residenset.





Franske kocken, Chris, och hans fru köpte hus några veckor innan vi åkte hem och bjöd in oss alla till välkomstfest. Här är MP och Chris tillsammans med Joyce (till höger) och Isabelle - Joyce bästa väninna, tillika motsvarighet på norska ambassaden.


Vi tog en tur till Middleburg med Christina, en strålande sommardag, för att hälsa på goda vänner till henne. På vägen stannade vi bland annat till på den stora vingården "Swedenburg" som startades av en gammal svenskättling.


Christinas goda vänner visade sig vara investerare av högsta rang och om vi inte redan hade bestämt oss för att åka hem kunde vi haft både restaurang och Bed 'n Breakfast i Middleburg vid det här laget. Vi ska försöka hitta ett projekt åt honom här i Sverige istället...


Självklart tog vi en sista sväng upp till New York också och hälsade på Marina & David (som fick en liten dotter för bara några veckor sedan nu!) och Jimmy & Debbie. En skön och härlig weekend med underbara vänner!


Hemma i DC testade vi på en sista restaurang, som visade sig vara helt fantastisk! Otroligt svårt att få bord - de har bara sex sittplatser, två sittningar varje kväll - men vi lyckades. Under kvällen serverades 30 smårätter! Och det var inte vilka rätter som helst - precis sånt som MP vill hålla på med, pulver och kemi och helt otroliga smakupplevelser. En rätt kallade de "Dragons Breath" - man kan nästan se varför va?


För tredje året i rad åkte vi till Baltimore första helgen i augusti för den årliga Virgin Music Festival. I år hade de fått dit digniteter som t.ex. Bob Dylan! Men han har allt blivit gammal och gaggig på sista tiden...


De sista dagarna tog vi tillfället i akt och njöt av staden som sådan. Här Tenleytown, vårt närmaste lilla "centrum".





Eller så tog vi det bara lugnt hemma på residenset - sämre kan man ha det...






Vi tog kungen och drottningens rum som vårt under tiden vi bodde där och så här fint och städat såg det ut dagen innan flyget gick...





På kvällen kom våra nära och kära för en härlig men tårfylld sista middag tillsammans.





Jaa, de här tre åren i DC har verkligen varit fantastiska!

Sista gästerna

Nu har vi haft våra sista långväga gäster här i DC. Först kom Johan Pödra och hans Lina. Vi hann både med sightseeing, shopping, tennis och poolen. Men framförallt: "Rockband"! MP köpte ett PS3 och och sen var det kört. Hur kul som helst!

Någon dag efter att Johan och Lina åkt vidare till New York kom Beth och hennes pojkvän Shawn, hennes syster Susan med familj och, hennes syster PI. Med andra ord, ungefär hälften av dem vi brukar fira Thanksgiving med. De är en underbar familj och man känner sig verkligen som en del av den.


En dag åkte vi ner till Mount Vernon, George Washingtons (USAs förste president) gamla hem där de bl.a spelade in scener till den första National Treasure filmen med Nicolas Cage. Vi fick en guidad Natinal Treasure-tour med alla hemliga gångar där Nicolas Cages rollfigur kidnappar presidenten... Det visade sig dock att Hollywood både hade dragit ifrån och lagt till en del... Men roligt var det!


Sen var det ju 4th of July också! Vi har ju tidigare år varit nere vid House of Sweden och the Waterfront för att titta på fyrverkerierna men i år såg vi det maffiga spelet tillsammans med minst 500 000 andra nere vid the Mall! Helt galet! Grattis på födelsedagen USA!

Juni!

Sen kom då juni (eller ja, den började faktiskt i slutet på förra inlägget...). På nationaldagen hade MP först en lunchcoctail för alla ambassadörer och annat "fint" folk där han bl.a. serverade denna fantastiskt uppskattade strut med foie gras mousse och portvinsgelé. Senare på kvällen var hela svenska communityn inbjudna till picknick på residensets gräsmatta. Det var väl ca. 300 personer som kom - jättemysigt! Dalasymfoniettan var där och uppträdde med en fantastisk solist som jag nu inte kommer ihåg namnet på.


Precis en vecka senare sa vi hej då till familjen Hafström (ambassadörsfamiljen alltså). Det hade varit så himla mycket där i slutet så det kom lite plötsligt på men lite sorgligt blev det allt ändå... De åkte hem hela familjen men Jonas är nu (en dryg vecka senare) tillbaka igen för några veckor.





Eftersom hela familjen åkte hem blev residenset tomt och då passade vi såklart på att ha en liten avskeds-bbq för Ingeborg ute på den härliga altanen. Hon åker hem idag faktiskt (tisdag 24 juni)





Dagen efter höll Filippinarna en avskedsfest för oss, Ingeborg, MP och mig! På norska ambassaden jobbar också en hel del Filippinare och de är så klart vänner allihop. Så Joyce, som är typ städerskan på residenset, och hennes motsvarighet Isabelle på norska stod för kalaset. Vi fick bjuda med oss alla våra vänner till Joyce dotters hus där festen ägde rum. Massor med mat och massor med folk! Joyce dotters man spelar i ett band som hade en exklusiv spelning för oss nere i källaren lite senare på kvällen. En härlig dag!



Jonas var i Sverige en hel vecka så MP hade semester. I början av veckan åkte vi ut till Gunilla och Jack i Chincoteague. Det var himla mysigt som vanligt. Det var antagligen sista gången vi kommer ut dit för nu åker de till Sverige på semester och kommer tillbaka bara en vecka innan vi åker hem. Vi åt gigantiska krabbor och njöt på stranden - precis som det ska vara på semester vid havet i Maryland.



Vi kom hem på torsdagen och dagen efter, självaste midsommarafton, åkte vi upp till New York. Midsommar i NYC firas ståndsmässigt i Battery Park, med midsommarstång och folkmusik. Härlig känsla att sitta i parken nere vid vattnet med hundratals andra svenskar och frihetsgudinnan i bakgrunden.


Men nu var det egentligen inte midsommar vi åkte upp för att fira utan för att gå på en av världens bästa restauranger. Per se har tre stjärnor i Guide Michelin och det var verkligen en fantastisk upplevelse! Både mat och service var himmelsk! Vi fick även en rundvandring i köket och de bakre regionerna efteråt och jag tror aldrig jag har sett MP så lycklig som efter den kvällen. Helt fantastiskt!

Maj!

Hoppla! Nu har det visst gått ett tag sedan sist igen... Vi har som vanligt hunnit med en hel del så jag delar upp det i två inlägg, månad för månad, så det inte blir sååå långt...

Strax efter att Jocke åkt hem kom min bror Johan, hans flickvän Matilda och hennes syster Emma på besök. Johan och Matilda var här för att vara med på Emmas examen uppe i Buffalo och sedan tog de en liten roadtrip ner hit till oss i DC.

Det var Emmas första besök i huvudstaden så det blev mestadels sightseeing såklart, men vi hann även med en konsert med Bohuslän Big Band och Nisse landgren, på taket på House of Sweden (Västra Götalands regionen hade temavecka på ambassaden med föreläsare och uppträdanden). Men Johan trivdes allra bäst så här

framför alla fantastiskt dåliga serier som går på amerikansk tv...



Sen var det norsk nationaldag, med 700 gäster på fredagskvällen och 300 till frukost dagen därpå. Både jag och MP var med och jobbade och, hör och häpna - jag har fått min egen kockrock!!


Efter nästan tre års slit i köket fick jag äntligen det erkännande jag förtjänar, ha ha!

Men det var inte bara jag och MP som hjälpte till under dessa två dagar i mitten av maj - hela kockgänget var där. Från vänster: Ingeborg på hemmaplan, MP, Thomas från Canadensiska ambassaden, Bertrand och Chris från Franska ambassaden. Det här är kockarna som brukar hjälpa varandra när det är mycket. Skönt gäng!





En vecka senare i maj var det visst någon som fyllde år... Samma helg tog födelsedagsbarnets IB (International Baccalaureate)-elev Ida "studenten". Det var kul att få vara med om en amerikansk graduation - det är så mycket mer formellt än i Sverige!

Veckan efter hade jag min sista tenta på litteraturvetenskapen och sen jobbade jag på ambassaden i två veckor. MP hade en massa bufféer (den uppmärksamme läsaren märker här att min käre make inte höll sitt löfte från april att han skulle skriva ett eget inlägg med matbilder...) och Calle Bildt var här och domderade som vanligt.

Bokat och klart!

Nu har vi köpt biljett hem!
På eftermiddagen den 12 augusti lämnar vi vårt liv i Washington DC och landar i Göteborg strax efter tio på morgonen den 13 augusti.
Oooooooh nu är det verkligt!
Nu kommer vi HEM!

Jocke har varit här! Det passade sig så bra att det var slutspel i både hockey och basket under tiden. Och vi lyckades få tag på biljetter!! Först ut var Washington Capitals i sjunde och avgörande slutspelsmatchen mot Philadephia Flyers - helt otrolig stämning! Det kändes som om alla i hela DC var klädda i rött (förutom några få utbuade Flyers fans såklart...).




 Inne i arenan kände man spänningen riktigt dallra i luften - det var ju verkligen vinna eller försvinna - kamp på liv och död! Christina, som jobbar alldeles bredvid Caps träningsarena, hade såklart köpt en Bäckström-tröja dagen tilt ära.



Och han gjorde oss inte besvikna! Första målet för Caps stod den unge svensken för! Han är STOOOOOOR här i Washington. Han hade t.o.m. svensklektion från den stora tv-skärmen i taket inne i arenan (vad heter en sådan?). Mycket uppskattat!


Trots att Caps ägde större delen av matchen blev det, efter förlängning, till slut Flyers som fick in det där sista avgörande målet. Sååååå tråkigt!




Några dagar senare var det dags för nästa slutspelsmatch - den här gången i basket. Det var dock inte sista och avgörande matchen mellan Washington Wizards och Cleveland Cavalliers så stämningen var inte lika het som på hockeyn. Vi hejar ju i hemlighet på Cleveland (med den fantastiske LeBron James) men stämningen inne i arenan och det faktum att Wizards faktiskt spöade skiten ur Cavalliers gjorde att våra sympatier försköts något... Wizards hemmafärg är vit, så precis som alla var röda på hockeyn var alla vitklädda här. Så också vi!

Jocke gick in för det helt med både tröja och byxor men det fanns ändå de som gick in för det liiiite mer...






Och när man tittat på så mycket sport var vi ju tvugna att utöva lite också. Ambassadörens barn fick ett pingisbord i julklapp som, när det inte är några evenemang, står uppställt i stora salen. Det känns bra att spela bordtennis med en Flamländsk 1700-tals gobeläng i bakgrunden och kristallkronor i taket...

VÅR!

Vaaarmt, äntligen! Temperaturen har legat under det normala i både mars och april men nu är värmen här. Förhoppningsvis för att stanna... Jag läste i GP på nätet nu i morse att värmen ska komma även till Sverige, men, det är skillnad på värme och värme... I GP skriver reportern:"I nästa vecka kan det till och med bli upp mot 15 grader i Göteborgsområdet." Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta - hur ska vi klara oss när vi kommer hem? Här har "värmen kommit" när det stadigt ligger runt 25°! I morgon ska det bli 30° - dubbelt så varmt som det kan bli i Göteborg nästa vecka! Ska vi verkligen flytta från sånt här? Jo, vi ska väl det. I går började det bli riktigt verkligt då vi var tvungna att uppskatta hur många kubikmeter vi ska ha med i flyttcontainern... 

Annars har min (Annas) mamma och pappa varit här en sista gång och som tur var fick de faktiskt några dagar värme förra veckan också. En liten försmak av vad som kommer nu. I år kom de i tid för att se det sista av Cherry Blossom Festivalen så de fick se hur otroligt vackert det kan vara här.

Vi gick också på invigningen av ett nytt museum, "Newseum", som är precis vad det låter ett museum för nyheter och journalistik. Förutom en massa interaktiva saker och TV-bås där man kunde se alla stora nyheter från TVs barndom fram till idag (Martin Luther Kings tal vid Lincoln Memorial, månlandningen, JFK-mordet, 9/11, osv) kunde man också se en bit av Berlinmuren, en sönderskjuten bil från Kosovo, eller som på bilden här: det förvridna antenntornet från en av World Trade Center byggnaderna med första-sidor från hela världen på väggen bakom. 

Sen gick vi på opera en kväll också - "Rigoletto" (La donna è mobile...) på det stora Kennedy Center (den stora vita byggnaden nere vid vattnet som man ser från House of Sweden - för alla er som varit och hälsat på). Sångarna var otroligt duktiga men jag blev faktiskt lite besviken på regi och skådespelarinsatser. Det var först i tredje akten som det lyfte.

Jaha, in other news: Påven är här! Jag har dock inte lyckats se honom mer än på TV tyvärr. Vatikanstatens ambassad ligger mellan den norska och finska, och en av våra norska vänner berättade att det är enorma säkerhetsåtgärder. De måste gå igenom flera kontroller där de blir muddrade och får tömma väskorna flera gånger om innan de får komma i närheten av jobbet. Secret Service har planerat besöket sedan i november. Igår var Benedictus XVI på Vita Huset för att träffa George och Laura och tiotusen andra som hade samlats på gräsmattan bakom huset. Sedan tog han sin popemobile och stoppade upp trafiken med 10 -15 km/h och hundratusentals människor längs gatorna hem till ambassaden för att fira sin 81 års dag. Just nu håller han mässa (han började för en dryg halvtimma sedan) i den nybyggda baseballstadion inför 50.000 åskådare. De dyra biljetterna har varit slut i flera månader men hela mässan direktsänds i de flesta kanaler på TV. I eftermiddag ska han till Catholic University och prata allvar med lärarkåren... Och imorgon åker han till New York.  

Jaha, det var en liten lägesrapport från Washington DC - väl mött nästa gång!