Från oss alla till er alla... en very merry HAPPY HALLOWEEN!!!


Igår slog Gunnar till med stor Halloween fest för alla anställda och deras familjer. Det var första gången de gjort något sådant och det blev en mycket trevlig och uppskattad tillställning! Här ovan ser ni nästan hela gänget - kan ni se mig och MP?? Det var roligt för nästan alla hade klätt ut sig. Undra hur många som gjort det om samma fest med samma människor varit hemma i Sverige...


Buffébordet bestod av hamburgare, korv med bröd och kycklingbröst på spett. Och som dessert - äppelkaka med vaniljgrädde och så kaffe & kakor såklart. Det var en väldigt skön och avslappnad stämning och alla verkade trivas. Mycket tack vare att Gunnar och hans familj (frun Kari och dottern Ingrid kom i fredags och sonen Harald har ju varit här ett tag) bjöd på sig själva och var utklädda de med. Gunnar var passande nog president Bush som gick och delade ut stora dollarsedlar... Annars fanns där allt från Frodo från Sagan om ringen, till Pippi Långstrump och en liten tre-årig Byggare Bob. Och så en massa snygga häxor, Zombier och vampyrer! Precis som det ska vara på Halloween!!



En del Zombier höll mest till i köket medan vissa häxor var ute och frotterade sig bland gästerna...




Idag den 31:e oktober är den riktiga Halloweendagen och vi har väntat förgäves på att det ska komma några "trick or treat"ande barn och ringa på dörren. Rätt skönt i och för sig för vi har inte så mycket godis till dem... Tror inte det bor så mycket barn här i vårat område. Det är nog mest diplomatfolk och studenter (American University ligger precis här bredvid) som bor här tyvärr. Men jag karvade min allra första pumpa i går som vi har ställt ut på trappen med ljus i. Riktigt mysigt!!



Jag har för övrigt haft min första arbetsdag som receptionist på ambassaden idag och det gick faktiskt mycket bra! Men jag var nervös när jag tog mitt första samtal alldeles själv... Det är mycket konstiga frågor folk har som man inte har en aning om vem som kan svara på. Än så länge kan jag ju inte namnen på de som jobbar på ambassaden och inte heller vem som sysslar med vad men tydligen så kopplade jag alla rätt idag ändå. Det var rätt kul faktiskt!! Men det var nog lite lugnare än vanligt idag för det var en minnesgudstjänst för Rosa Parks (ni vet, den legendariska färgade kvinnan som vägrade ge upp sin plats på bussen för en vit man 1955 och som dog nu häromdagen) i en kyrka precis mitt över gatan från ambassaden. Så alla gator var avstängda och ingen kunde ta bilen till jobbet för parkeringen under huset var avstängd. Så det var inga bud som kom eller något sådant. Jag var tvungen att ha med mig legitimation i fall de skulle stoppa mig när jag försökte gå in i våran byggnad (det gjorde de dock inte). När jag kom applåderade folkmassorna längs gatan! Hrm... kan ha haft något att göra med att jag kom samtidigt som kören anlände... men jag vet inte... Igår låg Rosa Parks på Lit de Parade inne i Capitolium och där ringlade köerna långa till långt in på natten. Hon är den första kvinna någonsin som legat på Lit de Parade där. Man förstår nog inte riktigt vilken otrolig betydelse hon haft för den färgade befolkningen och för landet i stort. Det är en historisk person som lämnat oss.

Nu har vi fått datum för NOBELMIDDAGEN!!!!! Det blir redan den 7e november!!!!! Oj oj oj, MP blev lite nervös kan man säga. Men nu har han pratat igenom sitt menyförslag med Gunnar och han tycket det lät bra allting. Han ska ringa till Thor, den norske kocken och höra om han kan hjälpa till då. jag ska också hjälpa till men jag är ju ingen kock direkt... Uppläggningen kan jag ju dock hjälpa till med. Det ska bli spännande!! Det blir nog ca. 80 personer - lite mindre än vi befarat som tur är. Men Al ska ta in 12 servitörer så MP kan allt ta in lite hjälp utifrån han också tycker jag.

Det var egentligen bara det jag ville berätta men jag kan ju säga att jag var på ambassaden igår igen för en sista "koll" innan jag börjar jobba där i receptionen på måndag. Strax efter klockan 15 brakade det loss i telefonväxeln. Det ringde oupphörligt! Har det hänt något hemma med den där pastorn Åke Green? För det ringde folk från hela USA och ville kommentera det fallet. Helt galna männsikor! Ringde och var otrevliga och skällde på oss och förstod inte hur vi kunde behandla en man av gud så. Detta var alltså människor som helt står bakom Greens åsikter. Det var svårt att hålla sig oberörd... En tant från Kalifornien berättade att de startat en telefonkedja i hennes församling och så fort hon lagt på luren skulle hon ringa till nästa man på listan och så skulle minsann han också ringa upp oss. Ja det ringde verkligen hela tiden.
Jag hoppas att det blir lugnare på måndag...

Vi var på DMV (Department of Motor Vehicles) igår på morgonen också för att registrera bilen. De tillfälliga nummerskyltar vi haft på bilen räcker till den 29e så det var i sista momangen. Men nu har vi fått de riktiga skyltarna och allt gick mycket smidigare än vi trott och räknat med. Det var ju så himla mycket krångel då i början med MPs körkort och allt och DMV är inte direkt kända för sin smidighet - snarare tvärtom - men vi hade tydligen alla papper i sin ordning och det var inte så mycket folk så vi var därifrån på en timma ungefär. Folk brukar säga att man måste vara beredd på att sitta där en hel dag så det var skönt.

Ja ja, hoppas allt är bra med er därhemma! Hörde att det kommit snö både i Piteå och i Vara. Här har det blivit kallt men ingen snö ännu. Det skulle dock ev. bli frost i natt men solen skiner och det är riktigt härligt höstväder ute. Ska ta en promenad till posten och köpa frimärken (det går bara att köpa frimärken på postkontoren här) om en stund. Sen ska jag över till residenset ikväll och hjälpa till på en middag för tio st. buisnessmännsiskor av något slag. MP är där nu. Den stora kylen har gått sönder igen så när MP kom dit i morse så var det -15 grader i kylen. Allting hade frusit... Som tur var hade han inte så mycket till kvällens middag där. Sen hade tydligen värmeaggregatet till huset gått sönder också så det har varit en massa reparatörer där i dag. Det brukar vara rätt så kallt i det där stora huset så det måste varit fruktansvärt kallt i natt. Vi har satt på lite värme här hemma hos oss. Men det är kallt ändå.

Jaha, nej kanske ska göra mig i ordning och gå i väg till posten nu då. Ha det så bra så länge!!

I lördags var vi på Air & Space museum med Gunnar och hans son Harald som är här på besök. Det var riktigt trevligt! Vi åkte dit i Gunnars nya Toyota Avalon som han är mäkta stolt över. Och det är en fin bil med en massa hitechfinesser som är alldeles för avancerade för Gunnar... ha ha! Han är inte så haj på tekniska saker. Harald håller på och hjälper honom att installera saker på residensets dator och har lite datakunskap med honom. Gunnar är hur skön som helst! Och Harald verkar vara en väldigt trevlig och sympatisk kille. Han tog studenten i våras och vet inte riktigt vad han ska göra så nu är han här och hälsar på i en månad. I alla fall så åkte vi då in till stan och gick på Air & Space museum. Det tillhör Smithsonian så det är gratis. Det är så himla bra här i Washington - det är så mycket som är gratis!! Och det är bra för man behöver inte känna sig stressad att hinna se allt för man kan ju lika gärna gå hit en annan dag igen. Precis så tänkte vi i lördags... Vi var alla lite sega men Gunnar var nog värst. Han och Harald gick och såg på en 20-minuters film om universum (den kostade pengar så jag och MP gick och kollade på utställningen från första världskriget istället, snåla som vi är...) men Gunnar såg inte så mycket av den... Han somnade! "Det var så sköna fåtöljer..." Ja så kan det gå... Vi såg väl bara en femtedel av hela muséet (bla den legendariske tyske piloten "Röde Baronens" plan) men som sagt vi ska dit igen. Det fanns mycket smått och gott som var intressant (kanske dock är ett museum som tilltalar killar lite mer än tjejer...). Sen tog vi en liten bilsightseeingtur förbi Capitoleum och Supreme Court mm. Harald har inte varit där än så han ville såklart se det men det regnade så vi gick aldrig ur bilen.

På kvällen sen hade vi lovat norske kocken att vi skulle följa med honom på en fest med en massa norrmän och sen gå ut, men... Regnet bara ökade och när det väl slutade så hade vi blivit alldeles för bekväma för att ta oss från soffan - tyvärr. Men det gjorde att vi var pigga nästa dag för ännu en utflykt.

På söndagen var det jättefint höstväder med strålande sol från klarblå himmel (men det har blivit betydligt kyligare i luften sista dagarna). Så vi gav oss iväg med Musse till den berömda Arlington Cemetary. Det är en stoooooor kyrkogård!! Veteraner från alla krig som USA varit involverade i ända sedan inbördeskriget ligger på denna gigantiska yta. Över 290 000 militärer + deras familjer. Man kan nog gå runt där en hel dag. Det går guidade bussturer också men det var ju så fint väder så vi gick istället. Vi var inte ens på halva men vi såg Kennedys gravar, den okände soldatens grav med vaktposten som alltid paraderar utanför, Arlington House ( the Robert Lee Memorial - ett museum över hur hans hus såg ut med gamla möbler och sådant och två slavbaracker utanför) och en mycket känslosam utställning över dödade soldater. Konstnärer över hela USA har hyllat stupade soldater från det pågående kriget genom porträttbilder. Det var jobbigt. Det var så mycket lappar och småsaker från nära och kära vid nästan varje bild att det var omöjligt att inte börja gråta. De flesta var ju i våran ålder. Det var två stycken över 40 år. De yngsta var 19. Många hade barnskrivna lappar bredvid sig, "I miss you daddy", och kort på familj och vänner. Krig är grymt... Men det var en väldigt fin utställning. Fast sen var det en stor skylt som gjorde pr för att man skulle ta värvning - den kändes totalt felplacerad! Men amerikaner kanske inte tänker så. Det var många som skrivit och tackat för att de tjänat landet väl och sådant och för mig så känns det så hycklande på något sätt. Men de har ju blivit itutade frasen "Think not of what your country can do for you, but what you can do for your country" sedan barnsben så det kanske inte är så konstigt. Vi i Sverige tänker nog lite annorlunda...

Ja ja idag har MP haft en lunch för några politiker av något slag. Han visste inte riktigt vad det var för några. Men de var nöjda i alla fall! Och nu är han på norska ambassaden och hjälper Thor (den norske kocken). De skulle ha en helnorsk buffé ikväll och Thor skulle visa upp för gästerna hur man gravar lax eller vad det var så han behövde hjälp med någon som kunde ta hand om markservicen inne i köket. MP med andra ord!

Nej nu ska jag nog ta och äta lite mat. Fick efterrätt från lunchen... mmm chokladmuffins (typ) med blåbärssylt!!
Ha det gott!!

Nu har vi varit och sightseeingat igen! Det var så fint väder igår (76 grader farenheit och strålande solsken) så vi kände att vi var tvugna att göra något. MP jobbade några timmar på förmiddagen och sen åkte vi in till stan. Först gick vi till Washington monument - den stora obelisken.Vi trodde att det bara var ett massivt "stenblock" men tydligen så kan man gå in i den!! Det gjorde vi dock inte nu för man var tvungen att köpa biljetter någon annanstans och det orkade vi inte med just då. Men man blev väldigt nyfiken på vad som var där inne... Undra om man kan åka upp i den eller något? Men det ser inte ut att vara några fönster på den så det verkade lite skumt. Det kändes lite hemligt när vakterna stod där och släppte in en person i taget till en sådan där "flygplatsmetalldetektor". På en skylt utanför stod allt som man inte fick ta med sig in. Bla. så fick man varken ta med sig vapen eller ammunition in - konstigt... Men vi smög runt där och försökte se in genom de tonade rutorna men det var lönlöst. Innehållet i obelisken förblir en gåta för oss tills den dagen vi köper biljetter. Fast det var lite skumt ändå... vi såg många människor gå in men det kom aldrig ut någon... Vi satte oss en stund på marmorbänken utanför och tittade på människorna som gick och strök med händerna på obelisken precis som om den var något slags religiöst föremål. Det är många männsikor som beter sig underligt i det här landet...Sen började vi gå ner mot Lincoln memorial som syns i bakgrunden här ovan. På vägen går man förbi det mäktiga World War II monumenetet. Det var tydligen väldigt omtvistat innan det byggdes. Det var inte så populärt att det byggdes just där det byggdes - precis ovanför "the reflecting pool". Men vi tyckte att det var väldigt vackert i alla fall! Fick dock ingen bra bild på hela monumentet eftersom det är uppbyggt på flera olika delar med mycket vatten emellan.













Sen gick vi vidare mot Lincoln memorial, förbi den stora reflecting poolen där det var hur många kanada-gäss som helst!! De höll på att renovera statyn av Lincoln men den var stor och mäktig i alla fall. Han var en klok människa Lincoln. Han hade många bra tankar och idéer som tyvärr fortfarande är lika aktuella. Där fanns ett litet muséerum med både Lincolns ord och det berömda talet av Martin Luther King som hölls där vid monumentet. Det rullade en video där inne som var ihopklippt på värsta bästa Hollywoodmanér så vi höll på att bli herr och fru Lipsill med en gång. De kan det där med att anspela på känslor i sina produktioner...

På ena sidan om the reflecting pool ligger Korean War monument och på den andra sidan, den stora väggen med namn från Vietnamkriget. Det var känslosamt att gå där. Det var många som grät och lämnade saker och blommor vid dem båda. Vietnamväggen har så otroligt många namn så det känns som att alla i USA känner någon vars namn finns där.















Ja det blev en lite känslosam utflykt. Vi promenerade genom den underbart vackra parken ner till 17e gatan och gick sen till tunnelbanan och for hem. Det blir mycket gångträning i den här staden... På kvällen sen var det LOST på tv. Ooooooh det är så spännande!!!!!! Ni skulle bara veta vad som hänt!!! Ja ja, nu är i alla fall MP på residenset - han har en lunch nu klockan halv ett med Olle Wästberg! Det var han som var konsul i New York förut och som är anledningen till att vi är här nu. Gunnar gick helt och hållet på Olles ord när han anställde MP - och det är ju roligt eftersom Olle inte har en aning om vad MP lagar för mat egentligen. Olle hade i sin tur fått nys om MP genom David (som är kocken i NY och som är tillsammans med en gammal gymnasiekompis till mig) men han har egentligen heller ingen aning om hur MP jobbar så Gunnar köpte allt grisen i säcken med MP!! Men grisen är ju duktig som vi alla vet och det har han bevisat gång på gång här också. Så vi får väl hoppas att lunchen är till belåtenhet för de båda herrarna idag...
Ha det bra så skriver jag snart igen!

Efter en hel vecka utan att ha gjort något speciellt tog vi igen det med råge igår. Vi gick upp jättetidigt (som synes härovan) och tog tunnelbanan till Eastern Market - en stor "loppmarknad" utomhus. Den var helt ok. Hade hoppats att det skulle vara mer gamla kläder (snygga gamla skinnjackor o.dyl.) men det fanns tyvärr inte så mycket sånt. Men jag hittade en söt liten jacka som jag ångrar att jag inte köpte... Om det är fint väder nästa söndag så kanske vi åker dit igen ( - det dåliga vädret har äntligen gett sig av och solen skiner igen. Men det har blivit höst i luften så det är lite kyligare och det blåser jättemycket!!). Där fanns också en saluhall där MP trivdes som fisken i vattnet.




Marknaden ligger inte långt från Capitolium så vi bestämde oss för att promenera dit. På vägen gick vi förbi stadsbiblioteket...






Capitoleum är en mycket vacker byggnad med en mycket vacker utsikt. Men tydligen så hade det varit något event där utanför i helgen för det låg så mycket skräp överallt som blåste omkring i den kraftiga vinden. En massa människor med maskiner var där och höll på att städa upp.







Sen gick vi ner och tog tunnelbanan till the National Zoo!!!
Det var jättebra! Mycket större än vi trodde så vi hann inte med att se allt. Men det är GRATIS så vi ska snart åka dit igen!! Det har precis fötts en pandaunge i parken som kommer börja att visas upp i november. De visar ungens små framsteg på nyheterna på tv. Igår tog den sina första steg!! Och idag ska det bli en namncermoni! Det fanns såklart en massa andra djur också och MP hoppade som ett barn när vi sprang mellan de olika inhägnaderna!
Vi kom till de stora kattdjuren precis innan de skulle utfodras och det märktes. Gud vad ett lejon kan låta!! DET var en som använde magstödet kan man säga!! Det lät nästan overkligt på något sätt. Vi var på zoot tills de stängde klockan sex och då var vi så trötta så när vi kom hem slängde vi oss i soffan och låg sen där tills vi gick och lade oss! Det var bla. Desperate Housewifes igår... mmmmycket bra!!


Idag har MP en lunch nu klockan 12 och jag är hemma och gör mina hemmafrusysslor! Ha det gôtt!!

Förlåt Jocke! Vi har glömt lägga ut vår adress här på bloggen!!! Det kanske är försent nu men här kommer den i alla fall:

4315 Massachusetts Avenue NW
Washington DC 20016
USA

Det kan ju vara bra för er andra också att ha den om det skulle vara så att någon skulle vilja skicka brev eller så... Den bruna dörren till höger är våran!


Det var det där stora trädet där som regnade sönder...

Telefon har vi också:
001 202-363-1289

Annars har vi haft en sk "black tie-dinner" på residenset nu ikväll. En fiiiin middag kan man säga! Alla 22 gästerna skulle vidare på bal nu så damerna hade fina långklänningar och herrarna smoking. Fint ska det va! MP bjöd på en pilgrims- och valnötstartar med en smörad kycklingbuljong tillsammans med ett serranochips och örtsallad till förrätt. Varmrätten bestod av lammfilé ovanpå en potatis- och spenatterrine, tryffelstuvad spetskål samt en rödvinsreduktion. Desserten blev bara två sorters chokladtryfflar för på den där balen skulle de ha en dessertbuffé (!!!!!!!!). Middagen blev med beröm godkänd men MP kände sig lite missnöjd med hur varmrätten såg ut men han är ju perfektionist så... Tallrikarna är ju inte de bästa för mat faktiskt. De är väldigt små och sen är de ljusblå med en massa blå kronor runt om. Det blir så pråligt när maten kommer på. Men det är ju inget man kan göra åt. De måste ha de där tallrikarna tyvärr.

Oj oj nu har det visst gått några dagar sen sist. Vi har varit lediga i flera dagar för Gunnar har varit i Texas. Vi hade tänkt göra en massa saker under den här ledigheten men... oups det blev visst inte så. Det har verkligen varit pissväder (ursäkta uttrycket) här!! Det har regnat och varit blåsigt varenda dag. Förra helgen spöregnade det i två dygn så det regnade in under ytterdörren (så parketten har "bubblat" upp sig), det droppade/rann från takfläkten på en av toaletterna och ett stort träd här precis utanför regnade sönder så det låg ut över hela trottoaren. Resten av veckan regnade det inte så kraftigt men ändå. Det drog tydligen vidare mot New York har vi förstått - där rinner gatorna fram. Så man kan väl säga att hösten har kommit!!! Men mellan regnskurarna har det varit perfekt promenadväder nu när luften har blivit kyligare. Och det är väl typ det enda vi gjort under de här lediga dagarna förutom att titta på våra drygt 200 kanaler på tv då såklart... Vi har en jättefin park precis bredvid där vi bor som ni ser på bilden. Det är sådan härlig grönska som hänger och klänger överallt. Det är härligt att kunna gå in där och bara vara. Det är så otroligt lugnande.

Idag har MP haft en coctail för svenska journalister - det gick jättebra. De åt som galna! Han har bla. gjort en liten svensk sushivariant med potatis och krabba i noriblad med lite lax och ingefära på toppen. Den gick hem kan man säga!!!!
Nej nu är det dags för lite kvällsmat... Hej så länge!!

Al står längst till höger och Joyce är den lilla precis i mitten. De andra är släktingar... Den "äldre" herrn (tvåa från vänster) går omkring och sjunger och dansar så fort han kommer ut i köket och alliohop är de alltid jätteglada!!

Middagen för familjen gick såklart som vanligt - succé! Men, med ständiga kommentarer och jämförelser med Johan, deras kock de hade när Gunnar var ambassadör i Bryssel. Jag vet inte hur många gånger Johans namn nämndes. "Jaha, den här rödvinssåsen smakade inte alls som Johans" eller "Johan brukade alltid... men det går ju bra så här också" osv. Men efter middagen kom de alla in i köket och Kari kramade om oss båda två och tyckte att det varit enormt gott allting. Det kändes som att hon bara var tvungen att få oss att bli nervösa och visa att hon minsann inte tänkte ta sin man på orden utan att bilda sig en egen uppfattning om MPs mat. Och det är ju bra i och för sig... och som tur var gick det ju hem hos henne med!
Sonen med flickvän åkte hem dagen efter alltså i tisdags men Kari ska vara här hela veckan. Därför la Gunnar in en middag till i går, för några nära vänner till dem. Den gick också alldeles utmärkt. Idag har han en buffé för 100 personer och imorgon är det en coctailbjudning för 50 pers. Det är en tuff vecka... Men nästa vecka åker Gunnar till Texas i några dagar så då får vi lite ledigt. Ska bli otroligt skönt. Funderade på om vi skulle dra till New York en sväng men vi kom fram till att vi ska ta och utforska vår egen stad först. Vi har ju inte ens sett hela stan än!

Jag har fått förfrågan om vilka Al och Joyce är. Al är butlern på residenset. Han har varit där i 25 år och kan stället utan och innan. Joyce är hushållerskan som städar, tvättar och stryker Gunnars skjortor och sådant. Så det är de två och MP som är de enda anställda på residenset. När det är stora middagar så ringer Al sina släktingar som kommer och hjålper till att servera. Så blir det antagligen i kväll på buffén. Och sen är det lilla jag som hjälper till såklart. Diskmaskinen är fortfarande inte lagad eller utbytt så jag vet vad jag kommer göra i kväll... Ska försöka ta kort på Al och Joyce i kväll så ni får se hur de ser ut! De är två härliga filippinare. Al tycker om att skämta otroligt mycket och Joyce tycker mest att vi är "sooo goodlooking"!! Deras engelska är inte den allra bästa så det kan bli lite missförstånd och så ibland men det mesta löser sig ändå.
Nej nu ska jag ta och gå över till residenset och hjälpa MP förbereda.
Ha det bra så länge!

Idag ska Gunnar träffa president Bush och få sina ämbetspapper och bli "godkänd" som Sveriges ambassadör. För att fira detta har hans fru Kari och en av hans söner med flickvän, kommit hit. Gunnar ville då såklart att MP ska laga en fin middag till dem...och det är lite nervöst. Kari har ju antagligen hört en massa om MPs matsuccéer och har säkert höga förväntningar nu. När vi träffade henne i Stockholm i somras fick vi känslan av att hon är ganska bestämd av sig om man säger så och var ganska glada över att hon inte skulle komma med Gunnar från början. Så nu när hon är här blir man lite nervös... Det är väl med största sannolikhet ingen fara men vi har liksom byggt upp en bild av henne nu som är svår att bortse från. Och vi har fått Al och Joyce att tro samma sak... Joyce hade sett ett kort på henne uppe hos Gunnar och tyckt samma sak som vi... ha ha!
Ja ja, jag tänkte att ni kunde få se lite kort på hur residenset ser ut- så ni vet var vi håller till! Ett framifrån och ett bakifrån - nästan nere ifrån tennisbanorna...
Ha det gôtt!!

Coldplaykonserten var ett äventyr! Vi fick ännu ett smakprov på hur olik den amerikanska kulturen är den svenska... Nissan Pavillion där konserten skulle äga rum ligger ca 30 - 40 min bilfärd från där vi bor. Konserten skulle börja 19.30 men vi fick rådet att åka hemifrån senast 15.00. Och när vi kom ut på route 66 förstod vi varför. Vi var visserligen där i mycket god tid men det tog oss tre timmar att ta oss dit... För det mesta stod trafiken nästan helt still. När vi väl då kom fram var där en gigantiskt stor parkeringsplats som nästan redan var full. Där satt folk vid sina bilar och packade upp picknickkorgar och grillar och mängder med öl vid bakluckor och på bilflak. Det var värsta festivalstämningen där ute på parkeringen och jag fick flashbacks från när man gick på högstadiet och åkte till Råglandaparken och alla föräldrar varnade en för att hålla till på parkeringen... Poliser cyklade omkring och kollade leg. på folk som såg alldeles för unga ut och där röken låg tät från de sötdoftande hemmarullade cigaretterna... En liten nervös klocka inom en påpekade försiktigt att de här människorna kommer sätta sig i sina bilar och köra hem sen också...
Vi lämnade parkeringen och gick in på området istället. Tyvärr lämnade vi också kameran eftersom det stod på biljetten att man inte fick ha med sig kamera (...något som senare stod klart att ingen annan uppmärksammat). Poliser och vakter stod och kontrollerade biljetter och väskor men jag vet inte riktigt vad det var man inte fick ha med sig in. Hemma får man ju tex inte ha med sig flaskor in av något slag - inte ens vattenflaskor - men det verkade inte vara något problem här. Där inne fanns sedan försäljning av hur mycket mat och dryck som helst. Vi köpte en liten pizza från Domino's och en öl medan vi förundrades över hur folk klär sig egentligen. Det verkar som om de flesta amerikaner lever kvar i början av 90-talet. Jeansen är helt klart värst! Nästintill alla killar hade jeans med höga midjor, gärna med ett skärp som drar åt byxorna så det korvar sig i midjan, relativt raka/vida i låren och så går de självklart in vid vristerna och slutar lite lagom högt ovanför de tjocksulade gympaskorna så att de vita (tub-) sockarna skymtar förbi i varje steg. Ja ja, vi såg väl ut som värsta freaksen i deras ögon. MPs vita tighta CheapMonday-jeans drog ett antal blickar till sig...
Nissan Pavillion var helt slutsåld på konserten dvs. 17.000 pers. Biljetterna som Joe fixade åt oss var otroligt bra och vi önskade att vi tagit med oss kameran in i alla fall. Förbandet Rilo Kiley (eller något sådant) var dock totalt värdelösa. De har en hit som har spelats mycket i Sverige och den är riktigt bra men den är tyvärr falsk marknadsföring för bandets övriga låtar... Dålig popcountry med usel scenshow och, såklart, hemska kläder!! Vi stod mest och skrattade åt spektaklet. Men Coldplay var riktigt riktigt bra! Det var deras sista spelning på turnén och de gav verkligen järnet. Men det måste nog vara roligare att spela för europeisk publik... Nej nu kanske jag drar alla över en kam men hemma är publiken med och sjunger, hoppar och klappar i takt osv. medans här var alla bara fulla och stod och skrek. Fruktansvärt dålig allsång. De fick kämpa på rejält från scen för att få folk att sjunga med i låtarna. Det mesta jublet kom när de släppte ner stora gula ballonger från taket...
Oj oj nu blir det här långt för er att läsa...men jag fortsätter i alla fall!
Vi drog oss utåt innan extralåtarna började så vi skulle slippa alla rattfulla människor... men det hade vi inget för. Det blev totalt kaos på parkeringen!!! Helt otroligt! Så fruktansvärt dåligt organiserat så man blir mörkrädd. De hade hur många "parkeringsvakter" som helst men lyckades ändå inte få iväg några bilar. Om man jämför med Roskilde tex. Då ska 70.000 människor hem mer eller mindre samtidigt och det blir aldrig några större problem. Här skulle 17.000 hem och det tog oss TVÅ TIMMAR att ens komma ut från parkeringsplatsen!!! Vi stod helt still i 45 minuter. HELT STILL!!! Och självklart är det ingen som stänger av motorn utan alla 17.000 (ja nu körde väl inte alla men säg 10.000) bilarna stod på tomgång hela tiden. Något sådant skulle sldrig få förekomma i Sverige!! Vi stod som andra bil att komma ut i en korsning där det stod två vakter som inte gjorde någonting i 45 min. och det var bilar precis överallt. Efter ett tag blev jag irriterad såklart och gick ut för att höra vad det var frågan om egentligen. Jag fick till svar att de inte kunde göra något. Polisen hade stängt av två vägar pga vägarbete ute på den stora vägen och därför blev det så här. Hallå! Visste de inte om det? Finns det ingen kommunikation i det här landet? OK, men varför har då våran kö där vi stod stått still i 40 min medan de på andra sidan har rört på sig hela tiden? Ja det var ju inget de kunde göra något åt... en del bara kör ju. Hallå!! Det är därför ni är här!!! Det är inte så svårt - tre bilar därifrån - STOPP -tre bilar därifrån -STOPP - tre bilar... osv... försökte jag förklara för dem. Det är därför ni har den där lysande röda pinnen i handen! Nej det var verkligen helt sjukt. Och ingen radiokontakt mellan vakterna verkade det finnas heller utan de sprang (gick) iväg för att se vad som hände längre fram och kom sen tillbaka med information som inte längre var aktuell... Nej i många hänseenden är det här landet tyvärr ett u-land. Vi har det så otroligt bra i Sverige ska ni veta! I alla fall så kom vi då därifrån efter två timmar och sen när vi väl kom ut på route 66 igen tog det väl en halvtimma hem. Vi hade tänkt att gå till en rockklubb inte långt från där vi bor, där hushållerskans (på residenset alltså) svärsons band skulle spela. Men klockan var närmre två när vi kom hem och då var vi inte direkt upplagda för att gå vidare.
Jaha, nej nu får vi ta och avsluta det här långa inlägget... Hoppas att någon orkar läsa det!
Kram på er!