Jaha nu är det stora invigningskalaset över och jag antar att ni alla har sett och läst om det i tidningarna hemma, i alla fall om Ola Salos olycksaliga kommentar... Det var damagecontrol som gällde för ambassaden i flera dagar efteråt. Men men, invigningen var så mycket mer än det. Efter omständigheterna gick allt bra men med en del magsår på köpet... Här kommer nu lite bilder från dessa hektiska dagar:

På lördagkvällen var det stort coctailparty för den lite yngre publiken och vi var inbjudna som gäster!
Anna Ternheim var en av dem som spelade under kvällen.






På söndagen då var det dags för "House of Sweden Waterfront Festival"! Den "stora" scenen låg på slänten ner mot vattnet (perfekt för en kommande musikfestival med svenska band... Försöker bearbeta den idén på ambassaden. Går lite trögt tack vare Ola men...). Dagen började kall och regnet hängde i luften men som tur var sprack det upp och blev riktigt soligt och varmt lagom tills allt folk kom.

Härligt att se svenska flaggor vaja nere på bryggan!

Öppningscermonin började klockan ett med tal och "historical staging of the Swedes coming to America". Med bla ättlingar till de indianer som välkomnade svenskarna, från Nanticoke Lenni-Lenape stammen. Vi svenskar var tydligen väldigt fredliga av oss när vi kom till detta land och vi levde sida vid sida med indianerna tills holländarna kom och förstörde allt... Sen var det också en liten dramatisering av "the Swedish-American Colonial Society" som hade tidsenliga (?) kläder och lekte svenska knektar... det var väl sådär...

Svenska sånggruppen sjöng sånger från Kristina från Duvemåla med mig i spetsen som både snackade en massa skit (neeej då jag var så duktig så och pratade om musikalen och lite om handligen innan varje låt) och sjöng solo.

"Festivalen" höll på till klockan fem och innehöll förutom ovan nämnda också ett framträdande av Anna Ternheim igen, Sterling High School Choir som bla. sjöng svenska och amerikanska nationalsången, Cajsa Ekstav och Örjan Englund som spelade dragspel och nyckelharpa, Sofia Allard med band (svenska som jag aldrig hört talas om förut som gjorde dåliga covers på 70- & 80-tals låtar) och sen då slutligen, direkt efter oss, the Ark.

På kvällen var det ännu ett coctailparty men nu för lite äldre publik. Vi var där fram till någon timme innan det började och MP kollade så att cateringfriman som fixat hans canapéer hade allt i ordning och så. Sen åkte vi hem och sooooov!


Sen kom måndagen och med den den stooora galamiddagen med kungen och drottningen och en massa annat fint folk. Svenska flickor (bla Gunnars dotter Ingrid) i landskapsdräkter tågade in med blå/gula och röd/blå/vita band som sedan knöts ihop framför kungen efter att både han och Gunnar hållit tal. Då äntligen var House of Sweden officiellt invigt!

Gunnar och Kari var så fina och Kari hade sin mammas guldskor från 50-talet på sig!

Fina var såklart också kungen och drottningen...

Kvällen förlöpte utan några större missöden tack vare att jag och några till sprang runt som skållade råttor för att hålla allt flytande. MP och cateringfirman höll till i de bakre regionerna och alla var otroligt nöjda med maten. Det var många som kom fram och pratade om den efteråt, bla. en man som var helt överväldigad och överröste MP med beröm så jag nästan började gråta!

Mezzosopranen Malena Ernman underhöll gästerna vid middagen och hon har verkligen en fantastisk röst och utstrålning! Hon, hennes man och två små barn har bott på residenset i två veckor och varit nere i köket med MP och mig mest hela tiden så det är riktigt tråkigt att de åkt hem nu. Mycket trevliga människor!!

När alla gäster gått hem (utom Carl Bildt och några andra som försvann in på ambassaden för att fortsätta kvällen...) kunde vi äntligen pusta ut. Den natten sov vi som stockar...