Coldplaykonserten var ett äventyr! Vi fick ännu ett smakprov på hur olik den amerikanska kulturen är den svenska... Nissan Pavillion där konserten skulle äga rum ligger ca 30 - 40 min bilfärd från där vi bor. Konserten skulle börja 19.30 men vi fick rådet att åka hemifrån senast 15.00. Och när vi kom ut på route 66 förstod vi varför. Vi var visserligen där i mycket god tid men det tog oss tre timmar att ta oss dit... För det mesta stod trafiken nästan helt still. När vi väl då kom fram var där en gigantiskt stor parkeringsplats som nästan redan var full. Där satt folk vid sina bilar och packade upp picknickkorgar och grillar och mängder med öl vid bakluckor och på bilflak. Det var värsta festivalstämningen där ute på parkeringen och jag fick flashbacks från när man gick på högstadiet och åkte till Råglandaparken och alla föräldrar varnade en för att hålla till på parkeringen... Poliser cyklade omkring och kollade leg. på folk som såg alldeles för unga ut och där röken låg tät från de sötdoftande hemmarullade cigaretterna... En liten nervös klocka inom en påpekade försiktigt att de här människorna kommer sätta sig i sina bilar och köra hem sen också...
Vi lämnade parkeringen och gick in på området istället. Tyvärr lämnade vi också kameran eftersom det stod på biljetten att man inte fick ha med sig kamera (...något som senare stod klart att ingen annan uppmärksammat). Poliser och vakter stod och kontrollerade biljetter och väskor men jag vet inte riktigt vad det var man inte fick ha med sig in. Hemma får man ju tex inte ha med sig flaskor in av något slag - inte ens vattenflaskor - men det verkade inte vara något problem här. Där inne fanns sedan försäljning av hur mycket mat och dryck som helst. Vi köpte en liten pizza från Domino's och en öl medan vi förundrades över hur folk klär sig egentligen. Det verkar som om de flesta amerikaner lever kvar i början av 90-talet. Jeansen är helt klart värst! Nästintill alla killar hade jeans med höga midjor, gärna med ett skärp som drar åt byxorna så det korvar sig i midjan, relativt raka/vida i låren och så går de självklart in vid vristerna och slutar lite lagom högt ovanför de tjocksulade gympaskorna så att de vita (tub-) sockarna skymtar förbi i varje steg. Ja ja, vi såg väl ut som värsta freaksen i deras ögon. MPs vita tighta CheapMonday-jeans drog ett antal blickar till sig...
Nissan Pavillion var helt slutsåld på konserten dvs. 17.000 pers. Biljetterna som Joe fixade åt oss var otroligt bra och vi önskade att vi tagit med oss kameran in i alla fall. Förbandet Rilo Kiley (eller något sådant) var dock totalt värdelösa. De har en hit som har spelats mycket i Sverige och den är riktigt bra men den är tyvärr falsk marknadsföring för bandets övriga låtar... Dålig popcountry med usel scenshow och, såklart, hemska kläder!! Vi stod mest och skrattade åt spektaklet. Men Coldplay var riktigt riktigt bra! Det var deras sista spelning på turnén och de gav verkligen järnet. Men det måste nog vara roligare att spela för europeisk publik... Nej nu kanske jag drar alla över en kam men hemma är publiken med och sjunger, hoppar och klappar i takt osv. medans här var alla bara fulla och stod och skrek. Fruktansvärt dålig allsång. De fick kämpa på rejält från scen för att få folk att sjunga med i låtarna. Det mesta jublet kom när de släppte ner stora gula ballonger från taket...
Oj oj nu blir det här långt för er att läsa...men jag fortsätter i alla fall!
Vi drog oss utåt innan extralåtarna började så vi skulle slippa alla rattfulla människor... men det hade vi inget för. Det blev totalt kaos på parkeringen!!! Helt otroligt! Så fruktansvärt dåligt organiserat så man blir mörkrädd. De hade hur många "parkeringsvakter" som helst men lyckades ändå inte få iväg några bilar. Om man jämför med Roskilde tex. Då ska 70.000 människor hem mer eller mindre samtidigt och det blir aldrig några större problem. Här skulle 17.000 hem och det tog oss TVÅ TIMMAR att ens komma ut från parkeringsplatsen!!! Vi stod helt still i 45 minuter. HELT STILL!!! Och självklart är det ingen som stänger av motorn utan alla 17.000 (ja nu körde väl inte alla men säg 10.000) bilarna stod på tomgång hela tiden. Något sådant skulle sldrig få förekomma i Sverige!! Vi stod som andra bil att komma ut i en korsning där det stod två vakter som inte gjorde någonting i 45 min. och det var bilar precis överallt. Efter ett tag blev jag irriterad såklart och gick ut för att höra vad det var frågan om egentligen. Jag fick till svar att de inte kunde göra något. Polisen hade stängt av två vägar pga vägarbete ute på den stora vägen och därför blev det så här. Hallå! Visste de inte om det? Finns det ingen kommunikation i det här landet? OK, men varför har då våran kö där vi stod stått still i 40 min medan de på andra sidan har rört på sig hela tiden? Ja det var ju inget de kunde göra något åt... en del bara kör ju. Hallå!! Det är därför ni är här!!! Det är inte så svårt - tre bilar därifrån - STOPP -tre bilar därifrån -STOPP - tre bilar... osv... försökte jag förklara för dem. Det är därför ni har den där lysande röda pinnen i handen! Nej det var verkligen helt sjukt. Och ingen radiokontakt mellan vakterna verkade det finnas heller utan de sprang (gick) iväg för att se vad som hände längre fram och kom sen tillbaka med information som inte längre var aktuell... Nej i många hänseenden är det här landet tyvärr ett u-land. Vi har det så otroligt bra i Sverige ska ni veta! I alla fall så kom vi då därifrån efter två timmar och sen när vi väl kom ut på route 66 igen tog det väl en halvtimma hem. Vi hade tänkt att gå till en rockklubb inte långt från där vi bor, där hushållerskans (på residenset alltså) svärsons band skulle spela. Men klockan var närmre två när vi kom hem och då var vi inte direkt upplagda för att gå vidare.
Jaha, nej nu får vi ta och avsluta det här långa inlägget... Hoppas att någon orkar läsa det!
Kram på er!